Anton
och jag kände att vi behövde lite semester från vår vardag (och från regnet) i
Australien, så vi drog till Nya Zeeland. Vi var i Brisbane och bodde på ett
mysigt vandrarhem, men det regnade och det fanns inte mycket mer att göra än
att sitta och titta på film med våra vandrarhemsvänner. Vi hade det ganska
trevligt ändå fast att vår kenyanska vän James kom fram till, efter den svenska
versionen av Män som hatar kvinnor, att han ”will never go to the Swedish
woods”. Den 26 januari var det Australiens nationaldag, men Brisbane hade
ställt in det mesta av sitt firande (inklusive raketer) på grund av allt regn.
På själva nationaldagen var det givetvis ganska fint väder, så Anton, jag och
tyskan Jonas från vårt vandrarhem gick på det enda firandet som fortfarande
”gällde”: ett kackerlacks-race! Jag var, som väntat, skeptisk (läs livrädd och totalt
motvillig) från början och det minskade inte med tiden. Vi satt på en liten
läktare runt en plan där de släppte ner kackerlackor, 40 åt gången, som
personer hade köpt och satsade på. Jag förstod inte riktigt poängen med
tävlingen, men jag var också för upptagen med min ångest över att domarna
kastade ut kackerlackor över publiken. Jag tyckte det var elakt (mot oss och
mot kackerlackorna) och till min stora lättnad gick vi efter två tävlingar. Men
det var roligt att se alla australiensare (kallade Aussies här) klädda och
målade i landets färger och sjungandes: ”Aussie, aussie, aussie! Oi, oi, oi!”.
Efter
tre nätter i Brisbane och en massa regn och kackerlackor tog vi bussen 5 timmar
norrut, till en by som heter Hervey Bay. Vi blev lite försenade för att vägen
hade svämmat över, men till slut kom vi fram. Byn är mest känd för anslutningen
till den kända och vackra ön Fraser Island. Dessvärre regnade det lika mycket
(om inte mer) i Hervey Bay och Anton och jag ville inte betala 300 dollar för
två nätters campande på en regnig ö. Även denna vistelsen berikades till
största del av våra vandrarhemsvänner, denna gång bland annat en tyska och en
engelsman. Men Anton och jag kände oss rastlösa och det kändes som om vi bara
slösade pengar på att bo på vandrarhem och inte göra någonting alls, så vi kom
fram till att något måste göras. När vi kollat upp vädret och hört från flera
håll att det regnar längs hela östkusten och att det skulle fortsätta, bestämde
vi oss för att åka till Nya Zeeland nu. Flygexperten Anton kastade sig på
datorn och in på sina specialsidor och bokade en billig resa två dagar därpå.
Dagen efter tog vi den 5 timmar långa bussen tillbaka till Brisbane, sov där en
natt och i går flög vi till Auckland. När vi checkade in i Brisbane blev vi
tillsagda att vi är tvungna att ha returbiljett, så vi köpte den billigaste vi
kunde hitta om ungefär tre veckor. Vår plan med Nya Zeeland har från första
början varit att uppleva den äventyrliga sidan av landet, så om vädret inte är
perfekt här gör det inte så mycket. Vi kom sent i går kväll, men i dag satte vi
genast igång med förberedelser. Till eftermiddagen hade vi fixat en hyrbil (läs
hyrbuss!) till ett (tydligen) ovanligt bra pris. Anton och jag funderar på om
vi ens får köra en sån här stor bil hemma… Men vi är ju på andra sidan jorden
och här verkar det okej! Och vi är fullt försäkrade (och därmed snart totalt
utfattiga) så kraschar vi behöver vi i alla fall inte betala. Den är så stor
för att den har fyra sovplatser, ett kök och till och med en liten nödtoalett.
Herregud, det är en liten rullande lägenhet vi har köpt! Imorgon beger vi oss
ut i den Nya Zeeländska bushen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar