I
tisdags kväll lämnade alltså Anton och jag Sydney efter nästan sex veckor.
Trots att vi är här för att mestadels resa runt kändes det lite vemodigt och
skrämmande att lämna staden vi lärt känna. Det kändes på något sätt jobbigt att
lämna våra nyutvecklade rutiner – vilka till en viss grad hade fått oss ganska
bekväma. Men det kändes också jobbigt att lämna de människor som vi skapat
relationer till. Jag tänkte att jag inte vill sakna fler personer än jag redan
gör, men efter att ha reflekterat över det hela inser jag givetvis att min
vistelse berikats till största del av de här människorna och det faktum att jag
saknar dem betyder att jag har haft jävligt roligt! Dessutom finns det
ingenting som säger att vi inte ses igen.
Det
var i alla fall dags att resa vidare, och det kändes spännande! Vi hade bokat
en buss från Sydneys central som gick klockan 23 till Byron Bay. Resan tog
ungefär tolv timmar, och det var lika roligt som det låter. Bussen var fruktansvärt
obekväm (värre än Swebus), men vi stannade med jämna mellanrum så att vi kunde
gå ut och sträcka på benen. Det betydde dessvärre att det inte blev mycket
sömn, men eftersom man fick en lättare nackspärr vid varje försök till att
sova, spelade det väl inte så stor roll. Vid elva-tiden på förmiddagen var vi
till slut framme i Byron Bay och Anton och jag tog vårt pick-och-pack och
hoppade av. Utanför bussen stod en hop av personal från olika vandrarhem. Vi
hittade en tysk tjej som representerade vårt vandrarhem Aquarius, och vi fick
lasta av vårt bagage i en van och hoppa in. Vi visste inte att någon skulle
hämta oss, och vi fick till och med en guidad rundtur i Byron Bay innan vi
parkerade vid vandrarhemmet. Egentligen behövdes bil för varken rundturen eller
skjuts till vandrarhemmet, för Byron Bay består till mestadels av en (kort)
huvudgata som leder ner till stranden. Längs huvudgatan ligger små hus och
byggnader med olika affärer och caféer, och på en korsande gata till huvudgatan
ligger vårt vandarhem. Det tar oss två minuter att gå till stranden – om vi är
riktigt långsamma. Vi slogs direkt över hur vänliga alla är här. Vi drog till
stranden en stund innan vi kunde få vårt rum. Stranden var lång och vacker. Det
är väldigt få hus som syns från stranden och det är inte heller packat med
folk, vilket gör det mycket trevligare än Sydneys stränder. Senare fick vi vårt
rum och det är mer som en liten lägenhet. Ett stort rum med fyra våningssängar,
en balkong och stort badrum. Vandrarhemmet går i Byron Bays avslappnade anda och
har pool, massagestolar och bar. Vi blev genast vänner med flera i vårt rum,
och klockan 7 gick vi ner till baren för att äta. Varje kväll får man en gratis
middag och varje kväll är det något jippo på vandrarhemmet. Vi gick samman med
en engelska, två tyskar, en annan svensk, två holländare och en kanadensare och
var med och tävlade i en frågetävling. Frågorna var allt ifrån gissa låten,
gissa flaggan och, genom att titta på en bild av en person, gissa om det är en ”granny
or tranny”. Vi vann inte, men kul hade vi. Efteråt drog vi till nattklubben Cheeky
monkeys där bartenderflickorna hade målade överkroppar istället för tröjor och
man dansade på borden istället för på ett dansgolv. Och i Byron Bay går man ut
och festar i sina flip-flops.
På torsdagen låg Anton och jag på stranden nästan hela dagen. Sen gick vi längs huvudgatan och tittade. Det är verkligen en liten hippie-by; alla är hur snälla och prataglada som helst, byggnader är färgglada, människor spelar musik på gatorna, och alla har löst sittande kläder och flätor i håret. Jag gillar stilen väldigt mycket – det känns mycket mer avslappnat och härligt än i Sydney. På kvällen gick Anton och jag faktiskt och såg en bio: The girl with the dragon tattoo. Vi ville se hur den amerikanska versionen var, och den var faktiskt väldigt bra. Inte lika bra som den svenska, men bra.
För
att ta en större del av hippie-kulturen här i Byron Bay gick vi upp ganska
tidigt i går och gick på yoga. I Byron Bay finns alla möjliga sorters healing
och terapier, men vi tyckte att yoga var mest tilltalande. Lektionen hölls
uppför en liten trappa i ett hus precis på stranden. Vi var bara fem stycken
som deltog, och vi hade utsikt över stranden och Stilla Havet. Vi höll på i 90
minuter och det var väldigt avslappande, men det var en lätt kurs så det var
inte särskilt jobbigt. Jag lyckades faktiskt somna de sista tio minuterna. Efteråt
gick vi ut på stranden och tog ett dopp i havet. Det var en ganska bra start på
dagen. Vi har träffat en väldigt rolig fransyska i vårt rum; Sasha. I vårt rum
finns det en dörr till ett dubbelrum, dit det kom ett nytt par. Sasha hoppade
på dem när de kom och utbrast: ”No sex!”. Hon förklarade att hon inte kunnat
sova på grund av ett annat par som bott där inne tidigare och fortsatte, på
härlig fransk brytning: ”And if you sex, be quiet!
And oh… welcome!”. När Sasha skrämt det nya paret tillräckligt, gick vi ner och
åt middag och lyssnade på karaoke. Sen gick vi till en bar på stranden och
lyssnade på livemusik, och Anton och jag avslutade kvällen med en glass på
stranden.
I dag gick Anton, jag och engelskan Lynsey en promenad upp till Byron Bays fyr. Det var en ganska rejäl promenad och många trappor igen. Det var molnigt, men när jag gick där och kämpade mot gravitationen var jag tacksam över att solen inte värme min svettiga kropp ytterligare. På vägen upp stötte vi på en och annan kalkon och ödla. Nästan framme kom vi till en punkt där vi var längst ut på Byron Bays udde. Det är också så långt österut man kan komma på australiensiskt fastland. Så i dag var bort från hemma jag någonsin varit. Uppe vid fyren hade vi väldigt fin utsikt. Vi tog en paus och köpte lite mat innan vi började gå ner igen. Lynsey var sugen på att surfa när vi kom ner på stranden igen, så vi gick och hyrde en surfbräda. Men jag har varit väldigt förkyld de senaste dagarna och kände mig inte speciellt bra, så medan Anton och Lynsey övade gick jag tillbaka till vandrarhemmet och sov en stund. Nu på kvällen har vi ätit, deltagit i en limbo-tävling (där Anton kom tvåa!) och suttit nere på stranden och pratat. Avslappnat, som sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar