New Year's in Sydney

Harbour St, Sydney 00.39 GMT+11

Dagarna försvinner in i varandra här borta. I torsdags kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde, men i fredags vet jag att Anton och jag tog bussen till Bondi beach för att utnyttja det fina vädret som dragit in över staden. Vågorna var inte tillräckligt höga för att det skulle vara badförbud längs hela stranden, men de var nog så höga ändå. Anton och jag hoppade över och dök igenom de vågor vi hann med, och resten drogs vi bara med. Vi tog igen oss efter det genom att ligga och päsa i solen på stranden.

I lördags var det nyårsafton. Anton och jag var och handlade lite på dagen, och sen gjorde vi oss fina för vi skulle nämligen hem till Simone och Louise på nyårsmiddag på eftermiddagen. De hade lagat fetaost-fylld kyckling, klyftpotatis och sallad. Dessutom hade de blandat flera flaskor av en drink, bestående av goon, läsk och bär. Goon är ett billigt vin, och vi har druckit det innan men aldrig riktigt läst innehållsförteckningen, och när Simone sa att vi inte skulle läsa den kunde vi ju inte låta bli. Goon är i alla fall gjort på fisk, mjölk, nötter och ägg! Det stod ingenting om druvor överhuvudtaget. Men är man backpacker i Australien så är man, och då dricker man goon - och det gjorde vi! Efter någon timma av utsökt mat och fisk-dryck, bestämde vi att det nog var dags att börja vandra ner mot hamnen för att få en plats till kvällen. Vi var alla exalterade över fyrverkerierna och firandet. Jag har sett fyrverkerierna på tv i Sydney många nyårsaftnar, och förväntningarna sänktes ju inte med de bilderna i tankarna. Det fanns många områden, mest parker, att se fyrverkerierna ifrån och de flesta var mitt i stan. De flesta av dessa områden hade varit öppna sedan klockan 12 på förmiddagen så människor hade redan suttit där i många timmar. En kille vars namn är Alexander (ännu en svensk, ännu en skåning...), som vi träffat några kvällar tidigare, hade tydligen hittat ett bra plats att se fyrverkerierna ifrån och dit ville vi också. Med sin exceptionella vägvisarförmåga lyckades han få fram namnet på stället, Point piper, och förklara att det "är på andra sidan vattnet" men "nej, inte på andra sidan bron". Med det i bagaget tog det oss någon timme att lyckas hitta någon i myllret av människor som visste var Point piper faktiskt ligger och hitta en buss som gick dit eftersom det inte ligger inne i stan. Vi stod förvisso på en busshållplats när 21-fyrverkerierna gick igång (en mindre uppvisning), men när vi kom fram till Point piper och den plats Alexander pratat om var det värt det. Vi satt på några klippor precis nere vid havskanten och hade, från håll, utsikt över operahuset, Harbour Bridge och Sydney skyline. Här var vi inte mitt i fyrverkerierna, det var inte mycket folk (i stan var det flera miljoner så klart) och vi kunde sitta och dricka och äta det vi själva tagit med. Vi satt där i två timmar och pratade och åt och drack och tittade på den redan fantastiska utsikten och försökte inse att det var nyårsafton och att vi befann oss i Sydney. Där vi satt var det lugnt och vi såg segelbåtar ligga och guppa i det mörka vattnet och hörde vågorna slå in mot stenarna och skratten från spanjorer, australiensare, fransmän och andra. Det började närma sig midnatt, och med en minut kvar började en klocka, på en jätteskärm uppsatt på Harbour Bridge, räkna ner sekunderna. Vi på klipporna räknade ner med klockan och arm-i-arm - Simone, Louise, Anton och jag - hoppade vi in året vid tolvslaget. Alla tjoade av förtjusning och skrek "Happy new year!" för fulla halsar. Med tolvslaget satte de riktiga fyrverkerierna igång och jävlar, vilken show det var! Jag kan inte beskriva hur det faktiskt var, för det är någonting man måste uppleva i verkligheten - och det är ganska häftigt. Jag kan säga att det var storslaget och fantastiskt, och det kom från bron, skyskrapor och från marken. Senare åkte vi in till stan igen, och alla gator var stängda och det var så fruktansvärt mycket människor ute. Det var en häftig nyårsafton i Sydney.

I söndags, på nyårsdagen, var vädret fortfarande klockrent. Anton skulle jobba två pass, dag och kväll, och jag och svensken Alexander åkte till Manly beach. Alexander ville surfa och jag trodde att jag kunde lära mig. Vi kånkade två surfbrädor ner till hamnen (jag såg nog ganska cool ut, bärandes på surfbrädan, i alla fall), och tog förjan (med en miljon andra människor...) till Manly. Alexander försökte visa mig hur man ligger ner på brädan och hur man ska ställa sig upp när man fångar en våg. Jag kan inte påstå att jag går runt och säger att jag kan surfa nu, men man är bara så bra som sin lärare! Vi struntade i surfningen lite och stack och badade istället. Men innan vi gick fick Alexander visa sina skills så klart. Och sen skulle det prompt tas en bild med mig och den jäkla surfbrädan!

I dag sov Anton och jag länge (...) och sen har vi legat uppe på vårt tak och solat och badat i poolen. Vi har förberett mat och planering till vår resa till Blue Mountains imorgon. Och till sist, nu på kvällen, gick vi ner till Darling Harbour (en hamn närmre oss) och tog en drink med Simone och Louise medan solen gick ner över Sydney.