Meeting koalas

Harbour St, Sydney 02.03 GMT+11
Efter Blue Mountains-visiten blev jag väldigt laddad över att åka iväg på fler utflykter. Det känns ofta som om vi inte befinner oss i Australien när vi sitter här i centrala Sydney, då det är som vilken annan storstad som helst i vissa avseenden (men inte alls i andra så klart). Jag menar att vi glömmer bort lite av den äventyrliga, Bernard och Bianca-bilden av Australien jag har haft. Hur som helst så blev det ännu en liten utflykt för min del i lördags, då jag följde med Lundabon Alexander till en slags djurpark; Featherdale Wildlife Park. Anton bestämde sig istället för att besöka en unik, turnerade utställning av Harry Potter-filmerna på ett museum här i staden, vilket jag gärna också hade velat se men tyckte var för dyrt. (Anton återkommer med ett gästinlägg om sin upplevelse och sin syn på andra händelser här i vår vardag - ha tålamod). Alexander och jag tog i alla fall tåg och buss på lördagsförmiddagen till djurparken, dit vi betalade 20 dollar var i inträde. Vi har varit i Australien i snart 6 veckor (!), men vi har ännu inte sett någon känguru eller koala. Eftersom jag visste att jag skulle få se det nu var jag väldigt exalterad och den känslan lämnade inte mig på hela besöket. Först tittade vi på fåglar, som till exempel papegojor och till och med pelikaner! Vi såg sköldpaddor och ödlor. Och sen kom vi till koalorna. De var så fruktansvärt söta där de hängde sovandes i ett eukalyptusträd. Vi fick klappa en koala också, men jag vågade knappt för jag tyckte så synd om den. Koalorna, och de flesta andra djuren för den delen, verkade ha så lite plats att röra sig på och ingenstans att gömma sig. Vi kom till kängururna och det kändes lika overkligt som koalorna så klart. De hade flest vallbyer och inte kängurur och - oj, vad små de var! Vi såg flera som hade små ungar i sin pung. Det är svårt för mig att beskriva känslan av att vara där, men jag var konstant fylld av spänning och hoppade av förtjusning för varje nytt djur vi fick se. Vi såg dingos, wombats, ugglor, emuer, ormar och en krokodil! Givetvis kommer det att bli häftigare att se djuren i det vilda, men utflykten stillade min äventyrshunger något. Alexander var också på ganska bra humör och köpte en cowboy-hatt. Sen var han nöjd.

Denna lördag började tydligen Sydney Festival - en drygt 3 veckors lång gratis-festival
på Sydneys gator (jag älskar denna staden!). Vi gick ner till Hyde Park på kvällen och såg lite av en spelning och allt folk som var ute. Sen gick vi och satte oss ute på en bar/klubb nere vid Darling Harbour, precis vid vattnet, tillsammans med Simone, Louise och tyskan Marlene. Vi drack öl och vin, åt pommes frites och pratade. Det låter så äckligt härligt när jag berättar det för mig själv - och så härligt var det!

I dag besökte vi det naturhistoriska museet Australian Museum. Vi vandrade runt bland insekter, fåglar, aboriginsk konst och bäst av allt - dinosaurier och australiensiska djur! Mitt naturvetenskapliga sida gick på högvarv och jag läste varenda liten skylt i dinosaurier-avdelningen och hämtade Anton var och varannan minut när jag upptäckt något extra fascinerade. Jag provade att känna hur naturen luktade för 225 miljoner år sen, provade skrapa fram ett ben med en en borste och kände att jag måste ju verkligen bli arkeolog! Jag läste om människans evolution och vår mentala utveckling och kände att jag måste bli psykolog. Jag såg ett filmklipp om hur skelett fungerar och hur lika människans skelett är till andra djur och kände att jag måste läsa medicin. Men just nu tänker jag inte göra något av det. Nu tänker jag lyssna på musik tills jag somnar i mitt rum i Sydney och njuta av hur livet är just nu.