From Hong Kong to Borås
Hemma, Borås
Och så lämnade jag Bangkok och Thailand och flög världens största passagerarplan, A380, till Hong Kong. Efter lite strul då jag tappat passet på flyget (...) kom jag till slut in i landet och där möttes jag upp av Bella. Det var jätteroligt att se henne igen men också lite konstigt. Hon hade liksom tagits ur sitt sammanhang i min värld och hamnat på min resa i Asien. Fast det här var ju hennes hem egentligen. Hong Kong var häftigt. Nu snackar vi storstad. Över 6000 pers/km². I Sverige är det 21. Och läget. Öar med höga, toppiga berg och tropisk, grön skog omgiven av mäktiga Sydkinesiska havet. Och mitt bland denna natur; 7 miljoner människor och tusen och åter tusen skyskrapor. Vi hann inte med allt jag önskat på 5 dagar men man hinner aldrig allt. Vi sprang på stan och shoppade och vi var uppe vid Hong Kongs främsta utkiksplats, Victoria Peak. Där åt vi en alldeles för dyr middag med vin för min budget och tittade på en alldeles för fin utsikt för att jag skulle vilja åka hem snart därpå. Tillsammans med Bellas föräldrar tog vi en dygns-tripp till fastlandet, Kina. Där bodde vi i en 10-miljonersstad som jag aldrig hört talas om innan, Shenzhen, där ingen kunde engelska och där facebook slutade fungera. Vi hade ett jättelyxigt dygn; vi bodde på ett spa där vi åt, såg på film och fick massage till sent in på natten. Jag grämde mig över att det var allt jag fick se av Kina den här gången - jag blev jättesugen på att utforska det mer. Sen då? Ja, sen flög jag hem. Med en mellanlandning i Moskva landade jag på kvällen den 15 maj i Köpenhamn där jag blev mött av min fina familj som bar partyhattar och förde ett jävla liv. Och som jag hade saknat dem. Ytterligare någon timme senare var jag hemma. Hemma. Det är svårt att beskriva hur det kändes att vara hemma igen. Lyxigt och tryggt. Ingenting hade ändrats så klart. Nu har jag varit hemma ett tag. Förutom en visit hos några vänner i södra Tyskland och en solsemester i Spanien, så klart. Nu har det blivit höst igen och jag tackade nej till mitt skolval. Det börjar klia lite (läs: mycket) i mitt resesinne så jag tänkte väl att jag drar iväg snart igen. Snart, snart.
Och så lämnade jag Bangkok och Thailand och flög världens största passagerarplan, A380, till Hong Kong. Efter lite strul då jag tappat passet på flyget (...) kom jag till slut in i landet och där möttes jag upp av Bella. Det var jätteroligt att se henne igen men också lite konstigt. Hon hade liksom tagits ur sitt sammanhang i min värld och hamnat på min resa i Asien. Fast det här var ju hennes hem egentligen. Hong Kong var häftigt. Nu snackar vi storstad. Över 6000 pers/km². I Sverige är det 21. Och läget. Öar med höga, toppiga berg och tropisk, grön skog omgiven av mäktiga Sydkinesiska havet. Och mitt bland denna natur; 7 miljoner människor och tusen och åter tusen skyskrapor. Vi hann inte med allt jag önskat på 5 dagar men man hinner aldrig allt. Vi sprang på stan och shoppade och vi var uppe vid Hong Kongs främsta utkiksplats, Victoria Peak. Där åt vi en alldeles för dyr middag med vin för min budget och tittade på en alldeles för fin utsikt för att jag skulle vilja åka hem snart därpå. Tillsammans med Bellas föräldrar tog vi en dygns-tripp till fastlandet, Kina. Där bodde vi i en 10-miljonersstad som jag aldrig hört talas om innan, Shenzhen, där ingen kunde engelska och där facebook slutade fungera. Vi hade ett jättelyxigt dygn; vi bodde på ett spa där vi åt, såg på film och fick massage till sent in på natten. Jag grämde mig över att det var allt jag fick se av Kina den här gången - jag blev jättesugen på att utforska det mer. Sen då? Ja, sen flög jag hem. Med en mellanlandning i Moskva landade jag på kvällen den 15 maj i Köpenhamn där jag blev mött av min fina familj som bar partyhattar och förde ett jävla liv. Och som jag hade saknat dem. Ytterligare någon timme senare var jag hemma. Hemma. Det är svårt att beskriva hur det kändes att vara hemma igen. Lyxigt och tryggt. Ingenting hade ändrats så klart. Nu har jag varit hemma ett tag. Förutom en visit hos några vänner i södra Tyskland och en solsemester i Spanien, så klart. Nu har det blivit höst igen och jag tackade nej till mitt skolval. Det börjar klia lite (läs: mycket) i mitt resesinne så jag tänkte väl att jag drar iväg snart igen. Snart, snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar