Eighth wonder of the world

Khavi Guest House, Phnom Penh
Och med "andra planer" menade jag att åka till Kambodja. Vi köpte varsin biljett mellan Bangkok och Siem Reap för 300 bath (ca 75 kr) och tog bussen på morgonen i torsdags. Siem Reap skulle bli vårt f￶rsta stopp eftersom det är där Angkor Wat ligger - det tempel som kallas världens åttonde underverk. Det tog först några timmar att komma till gränsen och där fick vi betala 20 USD för 30 dagars visum. Tydligen har de två valutor i Kambodja: deras egna riel (som är värda skit och ingenting) och amerikanska dollar (men bara sedlarna). Mannen som hade hand om oss vid gränsen berättade att man bara får ut amerikanska dollar i bankomaterna i Kambodja, och har man amerikanska dollar får man betala överpriser . Därför rekommenderade han att vi skulle ta ut thailändska bath när vi fortfarande var i Thailand och växla till riel vid gränsen, för där togs ingen växlingsavgift. Sagt och gjort, jag tog ut 8000 bath (knappt 2000 kr) men när vi väl kom till Siem Reap märkte vi att ALLA priser stod i amerikanska dollar. När vi fick reda på att 4000 riel räknas som 1 dollar räknade vi på hur våra kurser sett ut och kom fram till att om vi skulle betala priser i dollar med kambodjanska riel, så skulle 1 dollar vara värd 9,34 kr…! Vi höll på att smälla av och nu håller vi istället hårt i våra riel och tar ut amerikanska dollar och betalar med (då kursen istället blir 6,9 – tack och lov). Nu har jag istället 816 000 (!) värdelösa riel att växla tillbaka till bath vid gränsen…

Framme i Siem Reap träffade vi genast en tuk-tuk-förare som tog oss till ett hotell mitt i stan. Det var nybyggt, fräscht och fint och vi betalade 5 dollar/natt var i ett eget rum med badrum och fläkt. Första dagen såg vi oss omkring i staden och vi insåg snart att Kambodja inte alls är som Thailand; det är mycket fattigare. Många vägar i staden var av grus och det luktade avlopp. Det högg i hjärtat när barn kom fram till oss på gatan och tiggde pengar och mat. Vi blev helt ställda eftersom ingen av oss upplevt det så här förut och jag vet inte om man någonsin kan vänja sig. Nästa morgon hade vi bestämt med vår tuk-tuk-förare (som vi var lite irriterade på eftersom han tjötade hål i huvudet på oss) att vi skulle se Angkor Wat i soluppgången, men när vi gick ut vid 5 på morgonen såg vi att det regnade och vi gick och lade oss igen. På dagen gick vi istället och fick massage av blinda kambodjaner. Det är tydligen en grej i Kambodja och eftersom de knappast får någon hjälp av staten så håller det dem självförsörjda. Det var skyltat in till massagen från vägen, och vi gick först in på en liten grusväg och sedan emellan två byggnader. Där fanns ett trähus med tre rum: ett massagerum, ett vardagsrum/sovrum där det satt 5-6 barn och ett badrum. Massagen var helt annorlunda från thaimassage, men det var jätteskönt.

Nästa dag gick vi alltså igen upp vid halv 5 och med inget regn i sikte åkte vi mot Angkor. Angkor är en stad som byggdes mellan 800- och 1400-talet och den innehåller flera tempel, slott, broar och portar – men kändast är templet Angkor Wat som är värledns största religiösa byggnad. Den byggdes då Kambodja var hinduistiskt (och inte buddhistiskt som nu) till guden Vishnus ära. Som mest bodde 1 miljon människor i Angkor, men inga trähus där människorna bodde finns kvar. Vi kom fram till Angkor Wat en bra stund innan solen skulle gå upp och vi möttes av en storslagen syn. Templet är enormt. Det är beläget på en yta som inkluderar en flod, dammar, skog och trädgårdar. Vi gick igenom byggnaderna och väntade sedan utanför (tillsammans med några hundra andra turister) för att se soluppgången gå upp över Angkor Wat. Dessvärre var det molnigt så när vi insåg att solen gått upp men vi missat det, gick vi och åt frukost istället.

Resten av dagen åkte vi tuk-tuk till andra tempel och slott som vi undersökte. Det häftigaste var templet Bayon som består av 54 torn med 216 stora, leende anskiten i sten. Häftigt var också den övergivna byggnaden Ta Prohm där stora träd växte sedan 500 år på och runt om stenruinerna. Efter cirka 7 timmar i Angkor var klockan inte mycket men vi var trötta och åkte tillbaka till hotellet. På kvällen firade vi lite påsk med choklad och vitt vin.

I förrgår tog vi bussen mot Phnom Penh, men steg av i staden Kompong Thom mitt ute på landsbyggden. Kambodja är knappt urbaniserat – 80 % av befolkningen bor och lever fortfarande på landet, och vi tänkte att vi skulle se lite av det riktiga Kambodja. Helt plötsligt var alla européer som bortblåsta och människorna stirrade efter oss när vi gick runt på den lokala marknaden. Men vi slogs av hur vänliga alla verkade vara; hur alla barnen hejade och vinkande och de vuxna log mot oss när vi passerade. Det var också förvånande hur bra engelska alla verkar kunna. Vi blev förvånande fler gånger i den staden, för helt plötsligt kom en flock kor gående fria över gatan. Tydligen släpper bönderna dem lösa under torkan så att de själva kan hitta mat, och sen kommer de tillbaka hem till eftermiddagen. Det lät väldigt praktiskt. I går tog vi en taxi i cirka tre timmar till Phnom Penh och här verkar det finnas mycket att se och göra, så vi stannar kanske ett tag.