Anton har ordet

Så har vi landat i vår vardag igen efter avstickaren till Nya Zeeland och vi fortsätter att klättra upp längs östkusten. Vårt första stopp blev i Agnes Water/Town of 1770 där vi äntligen blev ett med Australien när vi surfade på de små vågor som rullade in mot den kritvita stranden. Första dagen satsade vi på en tre timmar lång surflektion där instruktören gick igenom allt från grunden, och ett antal kallsupar senare så hann faktiskt både Vonka och jag ställa oss på brädan innan vi ramlade. Dagen därpå hyrde vi surfbrädor och fortsatte vårt nötande på egen hand.

Efter 1770 for vi upp till Airlie Beach varifrån båtarna ut till de paradislika Whitsundays-öarna avgår. Två nätter med helpension ombord på en segelbåt hade vi att se fram emot. Särskilt jag längtade efter den utlovade grillkvällen och pastaaftonen. Så mycket större blev då besvikelsen när vädrets makter ville annorlunda och sände ösregn och vilda vågor och gjorde nästan hela båten sjösjuk. Veronica klarade sig hyggligt och kunde äta av grillbuffén men själv gick min mage bara med på att ta emot ett par riskorn, sedan var det stopp. Den första natten var het, fuktig och gungig men när vi vaknade dagen därpå lyste solen över det turkosblå havet, och tidigt på morgonen gick vi iland på en av öarna. Det var regnskog och mycket fint, men häftigast var den finkorniga och bländvita stranden. En colombian liknade sanden vid kokain. Efter strandhugget seglade vi vidare och stannade vid ett korallrev för att snorkla. Tydligen var det ingenting att jämföra med det Stora Barriärrevet, men det var sannerligen häftigt nog för oss. Fiskar i alla storlekar och färger simmade omkring bland koraller som bildade ett intrikat och surrealistiskt landskap. Mitt i allt stötte vi på en stor havssköldpadda som var uppe vid ytan och andades och sedan dök undan från våra nyfikna cyklop. Att snorkla var en härlig och spännande upplevelse och nu är vi ännu mer taggade för dykningen i Cairns!

För tillfället befinner vi oss i Townsville och i morgon ska vi med en tysk som vi träffade i Hervey Bay på födelsedagskalas hos en av hans vänner. Hur länge vi stannar här återstår att se, men de 320 soldagarna som staden har varje år är ju inte direkt något som talar till dess nackdel.